Har haft två härliga dagar i stallet, tagit det lugnt och fikat ute. Igår tänkte jag att jag skulle göra något litet med La Gaar så ledde ut honom till ridbanan. De andra hästarna började springa för full och La Gaar tyckte att varför ska jag vara här med matte när de springer och busar. Jag sa till honom att nu ska han koncentrera sig på mig i 15 min, han försökte slita sig från mig en gång men det klarade han inte så då provade han en ny sak som han aldrig gjort innan. Han ställde sig på bakbenen mot mig 4-5 gånger för att hota mig att släppa honom. Jag var inte så tuff när jag bara hade ett grimskaft att hålla i men när han var klar fick han skäll och backa undan från mig. Sedan blev han en mycket trött och lugn häst igen... Han stod med huvudet nere i sanden resten av tiden. Skönt att jag klarade av att behålla ledarskapet och att han gav upp direkt och insåg sin begränsning. Linade honom lite över bomar men han var helt slut efter hans försök mot mig så det blev inte så mycket. Jag kände med av mina sammandragningar så blev lagom för oss båda. Det slutade bra :-).

Hästarna är nyverkade och fina. Busan verkar vara piggare än vad jag sett henne någonsin tror jag eller i alla fall på väldigt länge. Hon har börjat gå ner i vikt och rör sig betydligt mer i hagen än tidigare. Hon tränas nu tre gånger i veckan av två familjer, fungerar väldigt bra. Lagom motion för henne och massor av kärlek.

Har i princip bestämt mig för att Gerba och min resa tillsammans får sluta här. Hon får inga mediciner längre nu och gallorna är i princip borta men haltar i trav på båda frambenen. På rakt spår syns det inte men så fort hon svänger. Hon har inte kommit tillbaka till så som hon var innan denna inflammation bröt ut. Även när hon svänger skarpt i skritt kortar hon upp steget. En veterinär som tittade på henne förra veckan nämnde att man kan prova sko henne som man gör med strålbenshältor. Pratade med min hovslagare som var positiv till det och tyckte absolut det var värt att prova. Jag grubblade så klart ännu mer då men jag hittar ingen mening med att prova det då hennes prognos är så pass dålig och jag vill/kan bara ha en ridhäst pga tid och ekonimi. Vem vill ha en sjuk och dyr häst? Vågar inte låna ut henne på foder igen då det lovats så mycket om livslånga hem men tyvärr har hon kommit hem inom bara några månader igen. Vill inte att Gerba ska skickas runt till flera olika platser och samtidigt har jag inte heller koll på hur hon mår. Känns för riskabelt. Så nu är det mer en bearbetningsprocess att ta beslutet och boka tid för avlivning. Får gå någon vecka till innan jag tar tag i det, hon har det bra som hon har det nu och verkar inte lida så jag känner att jag kan ta mig de veckorna extra. För ibland tänker jag, tänk om hon blir helt bra med special skoning men sedan har ju veterinären som röntgat henne att det inte är aktuellt i hennes fall. Men ändå, tänk om... men samtidigt var ska Gerba vara och vem ska ge henne all den tid som hon faktiskt vill ha för att må bra. Tyvärr har jag inget svar på det och därför vet jag att beslutet att låta henne somna in är det rätta.

Ja nu är det kanske många tråkiga inlägg men jag grubblar mycket. Bebisen i magen mår bra och lever rövare :-). Tur dessa barn finns som ger så mycket kärlek och glädje. Tack Sebbe och bebisen för att ni är hos mig :-).

Vi trivs alla väldigt bra i nya stallet. Sebbe har fått en fika hörna som vi använder flitigt, är mysigt att avsluta stallsysslorna med lite fika.

 Hästarna verkar ha landat och kommit in i rutinerna nu. Idag tog jag in La Gaar i stallgången första gången, gick bra. Han stod och var nyfiken och tittade sig omkring men väldigt lugn. Tänkte det är bra om han har varit inne en gång innan hovslagaren ska komma.

Edina är med varje dag men får vara bunden när vi mockar och så för hon har ju lätt för att springa ut på fält och börja spåra kaniner. Innan vi åker hem får hon springa lite lös ibland och då blir hon så lycklig.

Har nu hittat ett nytt hem till La Gaar och Busan, de bor nu i Skättilljunga hos Viktoria som med rider akademiskt/western m.m

Nu har de snart bott där en vecka och börjar bli lugn i flocken igen. Busan söker fortfarande lite skydd bakom La Gaar och Viktorias häst Viola behöver fortfarande visa lite för mina att de ska hålla sig på avstånd. La Gaar och hennes Cassius är lika gamla så de blir förhoppningsvis bra lekkompisar, de har redan kliat varandra lite :-).

Idag fick de varsin frissering, klippte man och svans samt lite glansspray i. Borstade La Gaar lite men Busan fick pyssel igår av Lova 2,5 år och hennes mamma Jossan. Lova och Busan travade över en bom på ridbanan, Jossan fick med konditionsträning. Sebbe tycker ju mest om att mocka, blanda mat med massor vatten i så han vill ju inte rida alls däremot spriner han gärna själv runt på ridbanan över bomar och slalom mellan koner. När han springer i cirkel så säger han att han springer i "rondell" :-). Ja det stämmer ju. Blir väldigt sugen på att lina La Gaar över bommar, tömköra honom och ffa rida där. Våren blir rolig på många sätt.

Jag har fortfarande mycket sammandragningar och tycker inte att pencilinet på GBS och UVI har hjälpt mot dem så ringde fölossningen i tisdags för att rådfråga lite. Kände mig lite dum som ringde då mina sammandragningar inte gör direkt ont eller är regelundna. De ville jag skulle komma in så vi körde in och tänkte mest att vad gör jag här egentligen... denna gånge söker jag i onödan, annars har det varit något varje gång jag sökt (blödning, myom, föreliggande moderkaka, GBS, UVI). Jo denna gånge byggdes min lista på tyvärr, sammandragningarna har börjat påverka livmodertappen så nu ska jag ta det ännu lugnare. Var nära att bli inlaggd och få lungmognadsmedicin om bebisen skulle komma redan, är i vecka 26. Jag är hemma men ska in på måndag igen och så får vi se om det fortsatt att hända något eller om det stannat av. Känns inget roligt att inte kunna vara hemma och träffa Sebbe varje dag men visst det är ju ändå bättre för bebisen än att födas redan.

I morgon lördag ska Gerba till veterinären för att bli kollad och få hjälp med beslutet. Om hon kan promenadridas på prov i ett par månader eller hon har för ont och då får hon som sagt somna in då hon inte är en "gå i hagen häst". Gallorna har minskat mycket, hon trapar över bra igen men haltar på volt i trav i ffa höger varvet. Verkligen en avgörande dag i morgon...

Trevlig kväll, vi ska äta kladdekaka som Sebbe och Micke bakat.

Idag har vi hämtat hö till La Gaar och Busan, de behöver egentligen inte det men börjar bli mindre gräs och bra att vänja magarna. Finns ekollon med i hagen så tänkte att de kanske låter bli dem och de har hö att mumsa på. Ska flytta dem inom kort så hoppas de tar höet i stället. De har börjat få ha täcke på sig båda två nu, vill hålla Busan varm så hon klarar vintern. Tänkte att om hon hålls på snål diet, blir riden några gånger i veckan och varmt täcke så bör förutsättningarna vara de bästa.

Hälsade på Gerba idag :-). Hon var precis på väg att få komma till en annan hage med mer gräs när jag kom så hon hade siktet inställt och verkade inte direkt bekymrad över sina framben. Skönt att hon är sig lik i sättet. Hon gick med bättre övertramp idag och gallorna kring framkotorna har gått ner med hälften så känns som inflammationen är på väg ner just nu i alla fall. När Camilla borstade henne igår stod hon bra en stund (stod som vanligt) men efter ca 15 min började hon avlasta frambenen och fick nog ont. Ja ett par veckor till sedan vet vi vart det lutar.

Har kommit fram till att ska Gerba få ett bra Gerbaliv så ska hon bli så pass bra så hon kan skrittas i skogen 2 ggr/vecka och bara lufsa för hon tycker inte om att bara gå i hagen. Hon får redan sedan innan vitaminer som ska vara bra för leder, skelett och hovar så kan inte göra mer där. Känns bra att La Gaar med får dem och fått i två år då jag hittade dem så jag förebygger om det skulle gå i arv.

Kommer be en veterinär hjälpa mig att bedömma henne när henne när hon varit utan smärtlindrande ett tag för att säkert kunna ta rätt beslut. Har i princip ställt in mig på att det inte kommer att bli så pass bra igen så hon kan lufsa i skogen lite men sedan när jag träffade henne idag kändes hon så otroligt stark i kropp och själ. Ja tiden får utvisa det som jag inte kan svara på nu.

  Denna bilden är för mig en härlig bild. Jag ser så glad ut över härliga Gerba och Gerba är lite rund om magen för att La Gaar ligger där i. Vid denna tidpunkt var Gerba oerhört välriden, mjuk och vi hade ett fint samarbete.

Sitter med tårar i ögonen och vet inte riktigt hur jag ska formulera mig... Veterinärbesöket igår var en chock, jag tänkte att det värsta tänkbara senario så blir Gerba ett avelssto men hennes kropp orkar inte ens det. Gerba har sedan januari varit stel i början och markerat när hon börjar trava men sedan gått fint. Inte musklat sig riktigt så mycket kring manken som hon brukar. Hon sattes i gång lugnt och behandlades med IR-terapeut som hittade många stelheter och ömheter. Dessa försvann efterhand och Gerba verkade må bättre. Såg sedan för två veckor sedan att hon fortfarande markerade när hon börjar trava och inte musklat sig vid manken ffa inte på höger sida. Så bestämde mig för att boka ett veterinärbesök. I lördags hade jag en spekulant som tittade på henne och hon gick så fint med Camilla på ryggen, hoppade ett litet 30 cm hinder med. Tror att hennes tillstånd förvärats nu när hon börjat ridas i mer dressyr och strekas ut varje kroppsdel, då kan hon inte kompensera som hon kunnat göra tidigare.

När jag hämtade henne i hagen igår var hon gallig i frambenen och jag provade lina henne, hon såg ut att nästan trilla omkull i traven. Jag tänkte, "ja tur att hennes huvud är bra i alla fall för det är nog det ända.." Skönt vi ska till veterinären.

Hos veterinären slog hon bort en fluga frn benet genom att stampa med foten och därefter kunde hon inte så på benet på 20 sek..oj nu kändes det verkligen allvarligt.

Röntgen visar att hon är urkalkad i ffa strålbenen men hela skelettet som kom med på röntgen visar att det är sämre kvalitet och inte lika tjockt längre. Troligtvis ser hela hon ut så. Eftersom hon har så ont nu så får hon gå i hagen, få smärtlindrande och bara vila. Förhoppningsvis lägger det värsta sig nu och hon kan gå i hagen som pensionär med sin son La Gaar och Busan utan att ha ont. Vi får se om två veckor hur hon mår för hon ska inte gå i hagen och ha ont.

I vintras pratade jag med en vän, jag berättade att jag skulle sälja Gerba. Hon sa att Gerba vill vara med dig och ska inte ni två vara tillsammans mer så vill hon hellre få vandra vidare. Jag skrattade lite och tänkte inte mycket mer på det. Nu när Gerba är sjuk och ska komma hem till mig igen så kan jag inte låta bli att tänka på Gerbas val. Jag kan hålla med. För kvalitet är det viktiga i livet, jag och Gerba har haft otroligt kul ihop i 13 år och gjort så mycket som jag inte ens kunnat drömma om. För både min och hennes del så kanske det inte är det viktigaste att hon lever vidare utan att vårt liv ihop har varit kvalite och att vi nu är färdiga med varandra. Om hon nu valt att vara med mig i detta livet så är det ju mer logiskt att nu när vi är färdiga med vår resa tillsammans så är det dags för henne att lämna oss. Det hjälper mig att tänka så även om jag känner stor sorg.

När jag berättat för mina närmaste om Gerba så får jag tills svar att hon ville så gärna vara med mig och att nu är vi färdiga. Intressant att fler säger så, det ger tröst. Precis som veterinären sa när vår katt Nisse var sjuk och skulle avlivas i somras. När veterinären såg Nisse med oss så blev han en helt annan katt, han fick liv igen. Hon kunde inte avliva honom utan såg hur gärna han ville ha bara lite mer tid med oss vilket han fick, vi gav honom energi sa veterinären. Han fick komma hen ett par dagar senare och jaga i trädgården, sova mellan oss i sängen för att sedan lämna oss, tiden är inte det vikitga utan bara var man är och med vilka.

Tack älskade Gerba för allt vi gjort, är så otroligt glad över vårt möte. Får hoppas vi får en härlig höst där vi kan mysa.

Vi trivs toppen i vårt nya hus, Sebbe träffar många barn och vi trivs bättre med föräldrarna här. Här finns gatulampor :-) och en billigare månadskostnad.

Gerba har flyttat till Färlöv där hon bodde som unghäst 2-4,5 år gammal. Nu när jag inte kan rida alls pga komplikationerna med min graviditet så rider hon henne åt mig. Fungerar bra och Gerba verkar kommit till ro fort och Camilla och hon pratar samma språk så ridningen går bra. Gerba är generellt sett väldigt mjuk men kan alltid bli lite rörligare i musklerna. Har bokat en veterinärtid till henne på tisdag för koll då hon är stel de första två varven när hon travar om hon bara skrittat liten stund först. Han hon gjort mer dressyr rörelser i skritt så syns ingenting. Efter de två varven ser hon fin ut men vill gärna kolla henne ändå då jag funderar över detta. Troligtvis någon stelhet, ärrvävnad eller dyligt. Jag tror inte inflammation då det inte brukar bli bättre ju mer man rör sig utan tvärtom.

Sebbe är lika härlig som alltid :-). Han hade en lite trottsigare period på ett par veckor innan i sommar, kanske reaktion på flytten eller en utvecklingsperiod. I alla fall så köpte vi hem pysselgrejor till honom så han fick tänka och greja lite vilket hjälpte bra. Han blev direkt mer harmonisk. Denna veckan har han fått en grävmaskin att ha ute, en han sitter på med spakar. Han t.o.m berättar att han drömt att han grävt hela natten. Vårt lilla hjärta!

Busan har fått en familj till som tar hand om henne. De pysslar och rider henne 2-3 ggr/vecka så nu är Busan i gång igen på lufsnivå men så hon rör på sig lite. Det märks att hon mår bättre av det plus mindre mat för hon ser fräschare ut och framför allt gladare. Hon rör sig mer i hagen självmant och verkar må ganska bra just nu. Skönt, nu håller vi tummarna för att hon klarar kylan lika bra.

La Gaar är nog den som får minst tid nu tyvärr... Han kommer alltid när vi kommer och tittar länge efter oss när vi kör. Försöker göra något med honom en gång i veckan i alla fall, inte mycket men han skulle bara veta hur hans liv kommer bli sen när han är första häst och vi ska hitta på en massa tillsammans :-). Vad vi ska lära oss mycket och åka iväg på saker. Idag tog vi en promenad förbi grannens alla hästar. De kom springande från alla håll (när Busan går förbi där så bryr de sig inte men La Gaar är tydligen annorlunda). Ett sto brunstade fullt åt honom och riktigt kallade på honom med mjuka gnäggningar. Sedan skrek den efter honom när vi gick vidare. Fölen sprang runt och visade hur vackra de är. La Gaar höjde nacken och svansen lite samt det blev lite mer svikt i steget men han gick ändå så fint bakom mig hela tiden. Skönt, han gör mig så stolt över honom hela tiden. En härlig känsla jag tycker man ska ha med sin/sina hästar, att känna glädje och stolhet över hur bra de är. Som Markus Holst brukar säga: "Det ska vara kul att rida".

Djuren här hemma har det bra, de har sina platser i familjen och är tillfreds med det. Ja det ska väl inte dröja lika länge tills jag skriver nästa gång men energin tog slut med alla kontroller på sjukhuset med graviditeten och att Gerba skulle flytta igen men nu är det lite lugnare och känns som allt flyter i positiv riktning.