Har haft två härliga dagar i stallet, tagit det lugnt och fikat ute. Igår tänkte jag att jag skulle göra något litet med La Gaar så ledde ut honom till ridbanan. De andra hästarna började springa för full och La Gaar tyckte att varför ska jag vara här med matte när de springer och busar. Jag sa till honom att nu ska han koncentrera sig på mig i 15 min, han försökte slita sig från mig en gång men det klarade han inte så då provade han en ny sak som han aldrig gjort innan. Han ställde sig på bakbenen mot mig 4-5 gånger för att hota mig att släppa honom. Jag var inte så tuff när jag bara hade ett grimskaft att hålla i men när han var klar fick han skäll och backa undan från mig. Sedan blev han en mycket trött och lugn häst igen... Han stod med huvudet nere i sanden resten av tiden. Skönt att jag klarade av att behålla ledarskapet och att han gav upp direkt och insåg sin begränsning. Linade honom lite över bomar men han var helt slut efter hans försök mot mig så det blev inte så mycket. Jag kände med av mina sammandragningar så blev lagom för oss båda. Det slutade bra :-).

Hästarna är nyverkade och fina. Busan verkar vara piggare än vad jag sett henne någonsin tror jag eller i alla fall på väldigt länge. Hon har börjat gå ner i vikt och rör sig betydligt mer i hagen än tidigare. Hon tränas nu tre gånger i veckan av två familjer, fungerar väldigt bra. Lagom motion för henne och massor av kärlek.

Har i princip bestämt mig för att Gerba och min resa tillsammans får sluta här. Hon får inga mediciner längre nu och gallorna är i princip borta men haltar i trav på båda frambenen. På rakt spår syns det inte men så fort hon svänger. Hon har inte kommit tillbaka till så som hon var innan denna inflammation bröt ut. Även när hon svänger skarpt i skritt kortar hon upp steget. En veterinär som tittade på henne förra veckan nämnde att man kan prova sko henne som man gör med strålbenshältor. Pratade med min hovslagare som var positiv till det och tyckte absolut det var värt att prova. Jag grubblade så klart ännu mer då men jag hittar ingen mening med att prova det då hennes prognos är så pass dålig och jag vill/kan bara ha en ridhäst pga tid och ekonimi. Vem vill ha en sjuk och dyr häst? Vågar inte låna ut henne på foder igen då det lovats så mycket om livslånga hem men tyvärr har hon kommit hem inom bara några månader igen. Vill inte att Gerba ska skickas runt till flera olika platser och samtidigt har jag inte heller koll på hur hon mår. Känns för riskabelt. Så nu är det mer en bearbetningsprocess att ta beslutet och boka tid för avlivning. Får gå någon vecka till innan jag tar tag i det, hon har det bra som hon har det nu och verkar inte lida så jag känner att jag kan ta mig de veckorna extra. För ibland tänker jag, tänk om hon blir helt bra med special skoning men sedan har ju veterinären som röntgat henne att det inte är aktuellt i hennes fall. Men ändå, tänk om... men samtidigt var ska Gerba vara och vem ska ge henne all den tid som hon faktiskt vill ha för att må bra. Tyvärr har jag inget svar på det och därför vet jag att beslutet att låta henne somna in är det rätta.

Ja nu är det kanske många tråkiga inlägg men jag grubblar mycket. Bebisen i magen mår bra och lever rövare :-). Tur dessa barn finns som ger så mycket kärlek och glädje. Tack Sebbe och bebisen för att ni är hos mig :-).