Denna bilden är för mig en härlig bild. Jag ser så glad ut över härliga Gerba och Gerba är lite rund om magen för att La Gaar ligger där i. Vid denna tidpunkt var Gerba oerhört välriden, mjuk och vi hade ett fint samarbete.

Sitter med tårar i ögonen och vet inte riktigt hur jag ska formulera mig... Veterinärbesöket igår var en chock, jag tänkte att det värsta tänkbara senario så blir Gerba ett avelssto men hennes kropp orkar inte ens det. Gerba har sedan januari varit stel i början och markerat när hon börjar trava men sedan gått fint. Inte musklat sig riktigt så mycket kring manken som hon brukar. Hon sattes i gång lugnt och behandlades med IR-terapeut som hittade många stelheter och ömheter. Dessa försvann efterhand och Gerba verkade må bättre. Såg sedan för två veckor sedan att hon fortfarande markerade när hon börjar trava och inte musklat sig vid manken ffa inte på höger sida. Så bestämde mig för att boka ett veterinärbesök. I lördags hade jag en spekulant som tittade på henne och hon gick så fint med Camilla på ryggen, hoppade ett litet 30 cm hinder med. Tror att hennes tillstånd förvärats nu när hon börjat ridas i mer dressyr och strekas ut varje kroppsdel, då kan hon inte kompensera som hon kunnat göra tidigare.

När jag hämtade henne i hagen igår var hon gallig i frambenen och jag provade lina henne, hon såg ut att nästan trilla omkull i traven. Jag tänkte, "ja tur att hennes huvud är bra i alla fall för det är nog det ända.." Skönt vi ska till veterinären.

Hos veterinären slog hon bort en fluga frn benet genom att stampa med foten och därefter kunde hon inte så på benet på 20 sek..oj nu kändes det verkligen allvarligt.

Röntgen visar att hon är urkalkad i ffa strålbenen men hela skelettet som kom med på röntgen visar att det är sämre kvalitet och inte lika tjockt längre. Troligtvis ser hela hon ut så. Eftersom hon har så ont nu så får hon gå i hagen, få smärtlindrande och bara vila. Förhoppningsvis lägger det värsta sig nu och hon kan gå i hagen som pensionär med sin son La Gaar och Busan utan att ha ont. Vi får se om två veckor hur hon mår för hon ska inte gå i hagen och ha ont.

I vintras pratade jag med en vän, jag berättade att jag skulle sälja Gerba. Hon sa att Gerba vill vara med dig och ska inte ni två vara tillsammans mer så vill hon hellre få vandra vidare. Jag skrattade lite och tänkte inte mycket mer på det. Nu när Gerba är sjuk och ska komma hem till mig igen så kan jag inte låta bli att tänka på Gerbas val. Jag kan hålla med. För kvalitet är det viktiga i livet, jag och Gerba har haft otroligt kul ihop i 13 år och gjort så mycket som jag inte ens kunnat drömma om. För både min och hennes del så kanske det inte är det viktigaste att hon lever vidare utan att vårt liv ihop har varit kvalite och att vi nu är färdiga med varandra. Om hon nu valt att vara med mig i detta livet så är det ju mer logiskt att nu när vi är färdiga med vår resa tillsammans så är det dags för henne att lämna oss. Det hjälper mig att tänka så även om jag känner stor sorg.

När jag berättat för mina närmaste om Gerba så får jag tills svar att hon ville så gärna vara med mig och att nu är vi färdiga. Intressant att fler säger så, det ger tröst. Precis som veterinären sa när vår katt Nisse var sjuk och skulle avlivas i somras. När veterinären såg Nisse med oss så blev han en helt annan katt, han fick liv igen. Hon kunde inte avliva honom utan såg hur gärna han ville ha bara lite mer tid med oss vilket han fick, vi gav honom energi sa veterinären. Han fick komma hen ett par dagar senare och jaga i trädgården, sova mellan oss i sängen för att sedan lämna oss, tiden är inte det vikitga utan bara var man är och med vilka.

Tack älskade Gerba för allt vi gjort, är så otroligt glad över vårt möte. Får hoppas vi får en härlig höst där vi kan mysa.