Har haft två härliga dagar i stallet, tagit det lugnt och fikat ute. Igår tänkte jag att jag skulle göra något litet med La Gaar så ledde ut honom till ridbanan. De andra hästarna började springa för full och La Gaar tyckte att varför ska jag vara här med matte när de springer och busar. Jag sa till honom att nu ska han koncentrera sig på mig i 15 min, han försökte slita sig från mig en gång men det klarade han inte så då provade han en ny sak som han aldrig gjort innan. Han ställde sig på bakbenen mot mig 4-5 gånger för att hota mig att släppa honom. Jag var inte så tuff när jag bara hade ett grimskaft att hålla i men när han var klar fick han skäll och backa undan från mig. Sedan blev han en mycket trött och lugn häst igen... Han stod med huvudet nere i sanden resten av tiden. Skönt att jag klarade av att behålla ledarskapet och att han gav upp direkt och insåg sin begränsning. Linade honom lite över bomar men han var helt slut efter hans försök mot mig så det blev inte så mycket. Jag kände med av mina sammandragningar så blev lagom för oss båda. Det slutade bra :-).

Hästarna är nyverkade och fina. Busan verkar vara piggare än vad jag sett henne någonsin tror jag eller i alla fall på väldigt länge. Hon har börjat gå ner i vikt och rör sig betydligt mer i hagen än tidigare. Hon tränas nu tre gånger i veckan av två familjer, fungerar väldigt bra. Lagom motion för henne och massor av kärlek.

Har i princip bestämt mig för att Gerba och min resa tillsammans får sluta här. Hon får inga mediciner längre nu och gallorna är i princip borta men haltar i trav på båda frambenen. På rakt spår syns det inte men så fort hon svänger. Hon har inte kommit tillbaka till så som hon var innan denna inflammation bröt ut. Även när hon svänger skarpt i skritt kortar hon upp steget. En veterinär som tittade på henne förra veckan nämnde att man kan prova sko henne som man gör med strålbenshältor. Pratade med min hovslagare som var positiv till det och tyckte absolut det var värt att prova. Jag grubblade så klart ännu mer då men jag hittar ingen mening med att prova det då hennes prognos är så pass dålig och jag vill/kan bara ha en ridhäst pga tid och ekonimi. Vem vill ha en sjuk och dyr häst? Vågar inte låna ut henne på foder igen då det lovats så mycket om livslånga hem men tyvärr har hon kommit hem inom bara några månader igen. Vill inte att Gerba ska skickas runt till flera olika platser och samtidigt har jag inte heller koll på hur hon mår. Känns för riskabelt. Så nu är det mer en bearbetningsprocess att ta beslutet och boka tid för avlivning. Får gå någon vecka till innan jag tar tag i det, hon har det bra som hon har det nu och verkar inte lida så jag känner att jag kan ta mig de veckorna extra. För ibland tänker jag, tänk om hon blir helt bra med special skoning men sedan har ju veterinären som röntgat henne att det inte är aktuellt i hennes fall. Men ändå, tänk om... men samtidigt var ska Gerba vara och vem ska ge henne all den tid som hon faktiskt vill ha för att må bra. Tyvärr har jag inget svar på det och därför vet jag att beslutet att låta henne somna in är det rätta.

Ja nu är det kanske många tråkiga inlägg men jag grubblar mycket. Bebisen i magen mår bra och lever rövare :-). Tur dessa barn finns som ger så mycket kärlek och glädje. Tack Sebbe och bebisen för att ni är hos mig :-).

 

Magda

1 november 2011 21:58

Usch Erika, jag börjar nästan lipa när jag läser om Gerba. Så sant det du skriver men ack så jobbig´sanningen kan vara. Och att behöva ta såna beslut i ditt tillstånd...iaf jag var himla mkt mera känslosam under min grav.!
Hujja låter "farligt" med en protesterande L-G..var rädd om dig och lilla bebisen därinne! Men det lät ju som om han bara fick tillfällig förvirring och kanske själv överrumplad?;-)

http://www.descarada-de-fenix.blogspot.com

Erika Olsson

2 november 2011 06:50

Hej Magda!
Ja LG tog alla sina krafter till att göra ett försök. Märks skillnad i energinivå nu när han är installad, blivit piggare då han förmodligen gör av med mindre energi nu. På gott och ont.

Ja det är jobbigt med Gerba men bearbetar mig dagligen. Tror det är en stress och press mer nu innan det är gjort än efteråt så därför hoppas jag att jag kan genomföra det under november månad. Kram Erika

 

Viktoria

3 november 2011 17:06

Nu har jag också hittat hit :-) Jag tror också att du har det mest tufft nu innan. När beslutet väl är taget och genomfört så kan man gå in i nästa fas, att sörja och glädjas över tiden man fått tillsammans. Karm, V

Erika Olsson

6 november 2011 16:37

Tack för stödet. Jo visst är det så, det vet ju min hjärna om men hjärtat har inte riktigt förstått det ännu. Ja visst har Micke gjort en fin sida till mig :-). Var en uppgift han hade i skolan. Kram Erika

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

            Premiären med nya syskonvagnen             Vi gick till pulkabacken inne i byn. Sebbe gillar att åka vagn inbäddad upp till öronen :-). Han kan konsten att mysa. Oliver ammade ute för första gången, gick bra trotts ...

Oliver och jag på bb.       Stolt pappa myser med Oliver       Sebbe träffar Oliver första gången och det är dags att åka hem. Sebbe kallar honom bebisen och petar lite på honom. När vi kom hem var han noga med att säga till oss ...

Det har varit en händelserik vecka då Oliver valde att lämna varma magen och komma ut, så Sebbe har blivit storebror :-).   Den 25/1 var jag och Sebbe på öppna förskolan och hade trevligt, var skönt att våga ge mig iväg och röra på mig lite. Mick...

Ännu har ingen bebis velat kika ut utan den värmer sig gott i magen :-). Känns skänt att ha kommit i gång lite innan förlossningen och mjukat upp kroppen. Har varit i stallet själv några dagar och tagit stallsysslorna i lugn och ro och den tiden är g...

Har varit med i stallet nu två dagar i rad, är så skönt att komma ut lite i frisk luften. Jag ville kolla La Gaars ben och ge honom en välbehövlig borstning. Hans gallor är benet är nästan obefintliga nu. Sedan kom hovslagaren igår så var med då med....