Vi trivs toppen i vårt nya hus, Sebbe träffar många barn och vi trivs bättre med föräldrarna här. Här finns gatulampor :-) och en billigare månadskostnad.

Gerba har flyttat till Färlöv där hon bodde som unghäst 2-4,5 år gammal. Nu när jag inte kan rida alls pga komplikationerna med min graviditet så rider hon henne åt mig. Fungerar bra och Gerba verkar kommit till ro fort och Camilla och hon pratar samma språk så ridningen går bra. Gerba är generellt sett väldigt mjuk men kan alltid bli lite rörligare i musklerna. Har bokat en veterinärtid till henne på tisdag för koll då hon är stel de första två varven när hon travar om hon bara skrittat liten stund först. Han hon gjort mer dressyr rörelser i skritt så syns ingenting. Efter de två varven ser hon fin ut men vill gärna kolla henne ändå då jag funderar över detta. Troligtvis någon stelhet, ärrvävnad eller dyligt. Jag tror inte inflammation då det inte brukar bli bättre ju mer man rör sig utan tvärtom.

Sebbe är lika härlig som alltid :-). Han hade en lite trottsigare period på ett par veckor innan i sommar, kanske reaktion på flytten eller en utvecklingsperiod. I alla fall så köpte vi hem pysselgrejor till honom så han fick tänka och greja lite vilket hjälpte bra. Han blev direkt mer harmonisk. Denna veckan har han fått en grävmaskin att ha ute, en han sitter på med spakar. Han t.o.m berättar att han drömt att han grävt hela natten. Vårt lilla hjärta!

Busan har fått en familj till som tar hand om henne. De pysslar och rider henne 2-3 ggr/vecka så nu är Busan i gång igen på lufsnivå men så hon rör på sig lite. Det märks att hon mår bättre av det plus mindre mat för hon ser fräschare ut och framför allt gladare. Hon rör sig mer i hagen självmant och verkar må ganska bra just nu. Skönt, nu håller vi tummarna för att hon klarar kylan lika bra.

La Gaar är nog den som får minst tid nu tyvärr... Han kommer alltid när vi kommer och tittar länge efter oss när vi kör. Försöker göra något med honom en gång i veckan i alla fall, inte mycket men han skulle bara veta hur hans liv kommer bli sen när han är första häst och vi ska hitta på en massa tillsammans :-). Vad vi ska lära oss mycket och åka iväg på saker. Idag tog vi en promenad förbi grannens alla hästar. De kom springande från alla håll (när Busan går förbi där så bryr de sig inte men La Gaar är tydligen annorlunda). Ett sto brunstade fullt åt honom och riktigt kallade på honom med mjuka gnäggningar. Sedan skrek den efter honom när vi gick vidare. Fölen sprang runt och visade hur vackra de är. La Gaar höjde nacken och svansen lite samt det blev lite mer svikt i steget men han gick ändå så fint bakom mig hela tiden. Skönt, han gör mig så stolt över honom hela tiden. En härlig känsla jag tycker man ska ha med sin/sina hästar, att känna glädje och stolhet över hur bra de är. Som Markus Holst brukar säga: "Det ska vara kul att rida".

Djuren här hemma har det bra, de har sina platser i familjen och är tillfreds med det. Ja det ska väl inte dröja lika länge tills jag skriver nästa gång men energin tog slut med alla kontroller på sjukhuset med graviditeten och att Gerba skulle flytta igen men nu är det lite lugnare och känns som allt flyter i positiv riktning.

Igår hade vi barn på besök hos oss och de ville så klart till hästarna och rida. Busan är en utmärkt barnponny då hon är genom snäll. Bits eller sparkas aldrig. Hon är lite slö men travar när man ber henne även om hon har ett par sekunders starttid. Sebbe vill ju hellre borsta och rida La Gaar än Busan så tänkte ah när barnen rider Busan så kan väl Sebbe få skritta på La Gaar en runda i byn. La Gaar är så van vid att ha Sebbe och mig på ryggen nu så varför inte. Jag ledde honom och Micke höll i Sebbe för han har inte så bra balans att han kan hålla sig kvar på La Gaar om han skulle hoppa till för något. Gick super! Vi fick gå sakta hela vägen för att hålla Busans tempo, lite jobbigt tyckte La Gaar men ok. Efter en stund var Sebbe nöjd men då ville 3 åringen rida honom. Så fick bli ett kvarter till. Är så nöjd med honom och hans coolhet. Han är vaken och med men fötterna i marken. En gång blev han spänd när en vattnade med en slang som låg och pös i busken, då bad jag barnet hoppa av men det blev inget så han kunde hoppa upp igen. Bäst att ta de osäkra före det säkra. Barnen fick hålla sig i en tömmkörningsgjord, väldigt bra ringar för dem att hålla sig i.

Sedam angående barnuppfostran. Jag och Micke är helt överrens hur vi vill uppfostra och bemöta Sebbe för att han ska bli en så stark och positiv person som möjligt. Vi är benhårda med saker som kan vara farligt. Vi berömmer mer än vi säger nej m.m Att alltid hellre peppa och uppmuntra än att säga att det var dåligt gjort och kunde gjorts bättre. Aldrig bara skälla utan berätta för Sebbe vad han gör fel och vad vi hellre vill att han ska göra. Ge honom en chans att bättra sig innan vi säger till på skarpen.

Har träffat föräldrar som inte bryr sig om deras barn sliter saker från Sebbe stup i kvarten och när jag säger till så tycker föräldrarna det är bra att jag säger till. Medans jag anser inte att det är min sak att fostra deras barn. Sedan finns det de som är oerhört hårda med många regler, träffade sådana nyligen. Finns så många regler så jag själv håller på att få ett utbrott. Tror många anser att vi har en rätt så mjuk fostran men vi anser sedan att Sebbe vet rätt och fel. Sedan har han dagar som idag då han är helt skrullig och behöver många tillsägningar men han är trött och då blir det lätt så. För oss gör det inget om Sebbe sjunger blinka lilla stjärna vid matbordet eller inte äter upp all mat. Jag hotar inte honom om han skulle kissa utanför pottan eller i byxan utan berömmer att han gick till pottan. Oj vad olika man kan göra men det viktigaste är nog att det känns rätt för båda föräldrarna och att man har en plan med vad man gör. Att faktiskt tänka efter varför de får göra vissa saker och inte andra. Hur vill vi att vårt barn ska vara och hur kommer vi dit. För oss är det viktigare att Sebbe blir en trygg och självtänkande person än en perfektionist som alltid ska sträva efter att vara duktigt, han behöver inte vara så himla bra på allt.

Är gladjag haft många djur där jag kunnat träna på uppfostran och pedagogiska inlärningsinstrument. Jag kan inte bara säga med grov röst La Gaar eller Edina, de lär sig inte vad jag vill då utan jag behöver visa om och om igen. När de gör lite rätt så får de berömm och pause. Jag tror alla hästar hade tröttnat om de skulle göra en hel sida öppna direkt utan att få beröm utan bara bestraffning för att de inte gjorde långt eller bra nog. Lär de sig då och gör de det med gläjde ?!

Kan undra när La Gaar ska bli skimmel?

Tidigare var La Gaar ganska välväxt och grov för sin ålder men nu märks det att han tränas för lite och inte är så musklad tyvärr. Tråkigt jag som gillar välmusklade och biffiga hästar. Får vänta till nästa sommar och jämföra med bilder från denna. Då ska han vara i gång och bygga :-)

Vaknade redan 5 i morse så tänkte att jag lika gärna kunde stiga upp. Micke och Sebbe sov gott. Jag körde till hästarna och där var redan lite kryp men gick ok. Tränade La Gaar försiktigt för andra gången nu på ett par veckor då jag har fått kompikationer med graviditeten så ska jag ta det så lugnt som möjligt.

Han fick en borstning och klippte till man och svans lite då ffa manen var stripig, han och de andra hästarna kliar varandra ganska mycket så manen tunnas ut...till min förfäran. Tränade markarbete. Att stanna, svänga, flytta framdelen, gå i sidled, linas i olika tempon i traven m.m Han har alltid tyckt att linas är något konstigt och frågar ofta om han inte ska komma in till mitten, han börjar nu att sluta bli förnärmad när jag ber honom gå vidare på volten. Han är rolig när han vänder in huvudet och frågar :-). Att galoppera på volt har han tyckt var ännu mer stressande då jag driver på honom men idag gick det perfekt. Tror att reglera tempot i traven har hjälpt där. Att springa med mig lös har han gärna gjort men i lina så blir han som en geleklump. Idag gav jag mig inte och vi diskuterade en stund men gick sen :-). Sedan avslutade vi med att han skulle springa lös efter mig och det var roligt. Han stannar direkt när jag stannar. La Gaar känns väldigt enkel i sitt sätt att vara. Bara han får göra något ett par gånger och jag håller lagom låg profil så gör han det mesta. Hans framåtdrivning får vi jobba mer med efterhand men bättre nu än för ett år sedan.

Nu får det bli vila för resten av dagen.

HIttade bilder i en gammal telefon, kul att se hur de har ändrat sig.

Går bra att gå med La Gaar i byn nu och möta det mesta från cyklar, inlines och bilar. an blev rädd för ett barn som hoppade på en mycket gnisslig stuttsmatta men tog ett par travsteg framåt och spände sig lite men sedan var det bra med det, Har inte träffat på några traktorer eller lasttbilar så har det kvar innan jag känner mig helt hundra med honom. I sommarhagen kör de som äger stallet mycket med lastare utan att han bryr sig nämnvärt. Han har mognat sedan han kom till Tollarp, hans värld har blivit större :-). Han fick tränas på att spolas med vatten med en dag och det gick mycket bättre än när vi gjorde det sista gången förra sommaren.

Angående Sebbe så tänkte jag härom kvällen när vi skulle sova och han borrar in sig i famnen på mig, håller om mig och säger "maaammmmmaaaa" så där kärleksfullt. Då tänkte jag hur ska jag beskriva denna känslan så jag kan minnas den när Sebbe är stor. Jag kan inte hitta ord som beskriver den underbara närhetet och kärlek det är. Härligt är det i alla fall :-).

Just nu blir det inte mycket gjort här hemma för min del då jag bara ska ta det lugnt och försöka få bebisen i magen att må bra. Moderkakan ligger väldigt lågt och började blöda i lördags, trodde vi mist den lille men fick se en livlig och till synes stark krabbat :-). Har slutat blöda men så fort jag gör något som går 200 meter så får jag ont i magen och jag vill inte riskera något utan då vilar jag igen. Ska på ultraljud på fredag och se hur bebisen mår och försöka se mer om moderkakans placering. Tur det är sommar och La Gaar har kul med sina hagkompisar. Micke och Sebbe leker och har kul. Idag kommer kusin Amanda med familj hit och jag tänkte de ska få måla lite med fingerfärg. Sebbe vill dock inte bli kladdig utan ber mig torka hans hand om han får färg på den så han vill ha pensel... Han är rolig :-). Att måla med barnen är lagom ansträngning för mig just nu.

Även börjat rita ner hur trädgården ska se ut. Vilka blommor och buskar som ska vara var. Men först i höst måste de 2-3 meter breda vissna granhäckarna ner. Vilken stor och ljus trädgård vi kommer få sen. Ska ha fyra odlinglådor där vi nästa sommar kan odla morötter, sallad, sockerärtor och massor av örter. Jag gillar att odla eget och kunna gå ut och plocka till maten. Sebbe är en bra trädgårsmästare med, han gräver och vattnar mer än gärna. Får skriva mer efter ultraljudet i morgon så får vi se om jag har konstant vila eller kan börja jobba på måndag igen.

Nu är hästarna flyttade till nya stället i Tollarp, de var duktiga när vi körde och kom fram. Sebbe lastade Busan och jag La Gaar, nu går han rakt in och står fint. La Gaar gick som en magnet på Busan på nya stället, skönt han har henne. De rullade sig och kliade sig mot träden.

En artikel jag fick tips om via en vän: "Alla tre åringar ska gå i förskola"

http://www.aftonbladet.se/wendela/article13182190.ab

Jag blir väldigt upprörd när jag läser detta. Dels att han anser att de föräldrar som är hemma med sina barn inte kan eller bryr sig. Sedan att han refererar till den enda studie det finns som är 20 år gammal. Sedan har de barnen ett försprång enligt den ej godkända studien men det försprånget är utjämnat efter några år och sedan märks ingen skillnad.

Jag som arbetar inom vården och träffar alla dessa stressade människor som ska prestera och lider av olika utmattningssymptom kan ju undra varför det ska handla så mycket om att vara så bra. Varför ska man vara den bästa i skolan, räcker det inte med att kunna det man ska för att sedan komma vidare i livet. Vill alla läsa på högskola? Vem säger att man är en bättre/duktigare människa för att man läst på högskolan? Sedan finns det studier på att om man har en förälder som läst på högskola så har barnen lättare att klara skolan. Tror det är viktigare att föräldrarna finns till hands i stället.

Varför kollas det inte upp hur mycket närhet och tid till sina barn gör att de mår bättre som personer? Är inte det viktigare att må bra och ha mycket kärlek runt sig i stället för att prestera? HUr mycket närhet kan barn hinna få på dagis med en förskollärare på strax över 23 barn vilket det är här i orrådet jag bor.

Jag har länge inte yttrat mig när vi blivit idiotförklarade för att vi är hemma med Sebbe utan snällt varit tyst. Andras sätt att leva är så klart bättre för vår Sebbe. Nu känner jag att jag inte kan vara tyst längre utan svarar emot alla dessa påhopp om att vårt barn tar skada av vara hemma med oss. Vi har båda högskoleutbildning och är hemma med vårt barn...i vilket fack passar vi in....

En till länk om för+nackdelar med barn på förskola.

http://hemmaforaldrar.blogspot.com/2011/04/skrammande-okunskap-hos-vissa-lakare.html