Igår hade vi barn på besök hos oss och de ville så klart till hästarna och rida. Busan är en utmärkt barnponny då hon är genom snäll. Bits eller sparkas aldrig. Hon är lite slö men travar när man ber henne även om hon har ett par sekunders starttid. Sebbe vill ju hellre borsta och rida La Gaar än Busan så tänkte ah när barnen rider Busan så kan väl Sebbe få skritta på La Gaar en runda i byn. La Gaar är så van vid att ha Sebbe och mig på ryggen nu så varför inte. Jag ledde honom och Micke höll i Sebbe för han har inte så bra balans att han kan hålla sig kvar på La Gaar om han skulle hoppa till för något. Gick super! Vi fick gå sakta hela vägen för att hålla Busans tempo, lite jobbigt tyckte La Gaar men ok. Efter en stund var Sebbe nöjd men då ville 3 åringen rida honom. Så fick bli ett kvarter till. Är så nöjd med honom och hans coolhet. Han är vaken och med men fötterna i marken. En gång blev han spänd när en vattnade med en slang som låg och pös i busken, då bad jag barnet hoppa av men det blev inget så han kunde hoppa upp igen. Bäst att ta de osäkra före det säkra. Barnen fick hålla sig i en tömmkörningsgjord, väldigt bra ringar för dem att hålla sig i.

Sedam angående barnuppfostran. Jag och Micke är helt överrens hur vi vill uppfostra och bemöta Sebbe för att han ska bli en så stark och positiv person som möjligt. Vi är benhårda med saker som kan vara farligt. Vi berömmer mer än vi säger nej m.m Att alltid hellre peppa och uppmuntra än att säga att det var dåligt gjort och kunde gjorts bättre. Aldrig bara skälla utan berätta för Sebbe vad han gör fel och vad vi hellre vill att han ska göra. Ge honom en chans att bättra sig innan vi säger till på skarpen.

Har träffat föräldrar som inte bryr sig om deras barn sliter saker från Sebbe stup i kvarten och när jag säger till så tycker föräldrarna det är bra att jag säger till. Medans jag anser inte att det är min sak att fostra deras barn. Sedan finns det de som är oerhört hårda med många regler, träffade sådana nyligen. Finns så många regler så jag själv håller på att få ett utbrott. Tror många anser att vi har en rätt så mjuk fostran men vi anser sedan att Sebbe vet rätt och fel. Sedan har han dagar som idag då han är helt skrullig och behöver många tillsägningar men han är trött och då blir det lätt så. För oss gör det inget om Sebbe sjunger blinka lilla stjärna vid matbordet eller inte äter upp all mat. Jag hotar inte honom om han skulle kissa utanför pottan eller i byxan utan berömmer att han gick till pottan. Oj vad olika man kan göra men det viktigaste är nog att det känns rätt för båda föräldrarna och att man har en plan med vad man gör. Att faktiskt tänka efter varför de får göra vissa saker och inte andra. Hur vill vi att vårt barn ska vara och hur kommer vi dit. För oss är det viktigare att Sebbe blir en trygg och självtänkande person än en perfektionist som alltid ska sträva efter att vara duktigt, han behöver inte vara så himla bra på allt.

Är gladjag haft många djur där jag kunnat träna på uppfostran och pedagogiska inlärningsinstrument. Jag kan inte bara säga med grov röst La Gaar eller Edina, de lär sig inte vad jag vill då utan jag behöver visa om och om igen. När de gör lite rätt så får de berömm och pause. Jag tror alla hästar hade tröttnat om de skulle göra en hel sida öppna direkt utan att få beröm utan bara bestraffning för att de inte gjorde långt eller bra nog. Lär de sig då och gör de det med gläjde ?!